De blå damerna

De blå damerna (2012) av Kristina Appelqvist är den fjärde och avslutande boken i deckarserien om Västgöta Universitet med bland annat Emma och Filip som huvudpersoner. De blå damerna går i samma stil som de tidigare i denna serie och jag har funnit dem underhållande och rätt så spännande särskilt mot slutet innan upplösningen. 
Kristina Appelqvist har ju kommit ut med två böcker i en ny serie med andra huvudpersoner, Minns mig som en ängel och Flickan vid muren,  även den med det fiktiva Västgöta universitet i centrum för händelserna. Dessa har blivit väldigt rosade, så jag har stora förväntningar på dem.
Handlingen i De blå damerna börjar med en tavelstöld från Skövde konsthall där det pågår en utställning med tavlor som man fått låna från Van gogh-museet. Stölden sker på ett relativt lättvindigt sätt, säkerhetstänket var inte tillräckligt för att ha sådana värdefulla tavlor. Naturligtvis är det ett mord med i handlingen och vem som är mördaren avslöjas i slutet, så som det ska vara i den här typen av deckare.
Jag småler åt beskrivningen av en syföreningsauktion i Bergs hembygdsgård. Emma som är prästdotter har varit på många sådana och får barndomsminnen när hon går dit. Ja ni som känner mig personligen förstår att det är sånt här som sätter extra krydda på läsningen :-). En ledtråd är annars att jag och  även Kristina delar bakgrund med Emma.