söndag 23 mars 2014

Blekingegatan 32



Lena Einhorn har i Blekingegatan 32 (2012), skrivit en bok om Greta Garbo i romanens form. 
Då jag egentligen inte visste mycket om "Den gudomliga" så lockade mig denna bok. När boken nyligen hade släppts och recenserades för fullt så råkade jag befinna mig i Stockholm. Vid ett besök till mina morföräldrars grav på skogskyrkogården förstod jag kanske något av hennes storhet, då det kom amerikaner fram till oss och frågade efter Garbos grav. Min mamma sa att det har hänt förr att hon fått denna fråga när hon varit där, men ändå var hon lite osäker på var graven fanns men visste ändå riktningen. Vi sökte själva för att hitta den och såg då att det stod en hel grupp som blev guidade på ett ställe och gick fram och det var rätt plats. Gravstenen är placerad alldeles för sig själv, det finns inga andra gravar i en vid cirkel runt hennes sten. Kan inte låta bli att tänka att det var just så hon levat stora delar av sitt liv, för sig själv, med stort avstånd till andra människor.
Nu till boken, som är långt ifrån den enda bok som skrivits om Garbo, men den enda jag hittills läst. Kanske man ska veta mer om henne och om den svenska film- och teaterhstorien än vad jag gjorde för att få full behållning av boken. Visst jag fick ju en bild av Garbo, till en del i alla fall, hennes resa från fattig Södermalmsflicka till firad skådespelerska i Hollywood. 
Jag ställer mig hela tiden frågan vad som är sant och vad som är uppdiktat... men det bästa är nog att läsa denna bok som den roman det är trots allt, utan att ställa sig denna fråga, för den frågan kan ju ingen svara på. 
Som läsare får man hoppa mellan tiden då Garbo lever sitt liv i Stockholm och glimtar från filmkarriären i Hollywood. Detta kändes till en början rätt jobbigt, men för övrigt tyckte jag att boken var relativt lättläst. Lena Einhorn har riktat in sig på Garbos förhållande till Mimmi Pollak som var hennes kamrat på Dramatens elevskola och som stod henne mycket nära. Frågan är hur nära ? om deras relation var ett lesbiskt förhållande eller ej. Lena Einhorn anser att hon fick svaret när breven mellan dem blev offentliga. I boken får man läsa en del av dessa brev. Även Garbos förhållande till regissören Mauritz Stiller är en stor del av handlingen, och här handlar det mycket om filmatiseringen av Gösta Berlings saga. Det känns som en underlig slump att jag utan att tänka på det har läst dessa böcker efter varandra.

fredag 14 mars 2014

Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga


Mitt eget lilla tema för 2014 innebär att jag sätter lite extra fokus på 
Selma Lagerlöf under året. Jag har börjat med att läsa hennes debutroman Gösta Berlings saga (1891). Frågan är om det är en roman. Vivi Edström skriver i sin bok, Selma Lagerlöf, (1991) att det är en fabel. Jag kallar det skröna eller möjligen skrönor, då det ibland känns som det är flera berättelser i ett. 

Utdrag från Wikipedia:

"Gösta Berlings saga är en av svensk litteraturs största klassiker – en rik och fantastisk skröna om kavaljererna och livet i Värmland på 1800-talet Den bröt mot dåvarande stilideal som förespråkade realistisk saklighet. Boken fick ett blandat mottagande av kritikerkåren."

Det har varit väldigt intressant att läsa denna klassiker av Selma, men eftersom jag egentligen helst vill att det jag läser är mer realistiskt så upplevde jag läsningen seg, åtminstone delar av boken. Jag läste den i små avsnitt och då funkade det bra. Allt man läser ska ju kanske inte vara lättläst, och lättsmällt.   Selma skriver underbara målande naturskildringar och bara dessa blir sagor i berättelsen. Detta känner jag igen från annat jag läst av henne, och jag tycker om det.