Livstid

Livstid (2007) är Liza Marklunds Sjunde bok om Annika Bengtzon och en direkt fortsättning på Nobels testamente.

Utdrag ur texten på bokens baksida:
 

- Jag gjorde det inte, sa Annika. Det var inte jag.
- Vet du, sa kommissarie Q, det säger nästan alla.

Annika Bengtzon misstänks för mordbrand i sitt eget hus.
När David Lindholm, Sveriges mest kända polis, hittas skjuten i sängen identifierar hon sig snabbt med hans unga hustru Julia.
Julia hotas av livstids fängelse för mord, både på sin man och sin försvunna fyraårige son Alexander.
Men Julia nekar. Det var inte hon. Det var en annan kvinna som sköt hennes man och kidnappade hennes son. Medan tillvaron rasar samman omkring Annika gräver hon sig allt djupare ner i den mördade polisens våldsamma förflutna.
Till slut återstår två grundläggande frågor.
Om Julia ljuger: Var har hon gömt Alexander?
Om hon talar sanning: Vem håller honom fången?

 

Eftersom Livstid är en direkt fortsättning på Nobels testamente så läste jag dessa två böcker efter varandra. Jag brukar sällan läsa två böcker av samma författare på raken om det inte är en serie. Att det är en fortsättning stämmer på sitt sätt för den tar ju direkt vid som det står men ändå hamnar man direkt i ett nytt fall.

Denna gång har Liza Marklund gått mer in i polisarbetet än hon gjort i de tidigare böckerna. Det handlar om två kvinnliga poliser där den ena anklagas för mordet på sin man och bortförandet av sin son,  samt hennes bästa poliskollegas sätt att hantera detta. Jag tycker hela bokens upplägg var bra och spännande till sista sidan. Annika Bengtzons privatliv har i denna boken verkligen blivit trassligt och jag vet ju att fortsättning på detta följer i senare utkomna böcker i serien. Boktiteln syftar på Livstidsstraffet och  som läsare får man också följa Annikas man Thomas som jobbar på regeringsdepartementet och gör en utredning om just detta straff. Sådant tycker jag att Liza Marklund får in så bra i sina böcker. Tidningsredaktionen på kvällspressen förändras också mycket i denna bok och det är säkert en med sanning överensstämmande förändring som skett på tidningsredaktionerna till följd av den digitala utvecklingen. 

Jag kommer att fortsätta min läsning av böckerna om Annika Bengtzon, det finns nu tre böcker till då den tionde med samma titel som en gammal svensk schlager, Lyckliga gatan,  just släppts.