söndag 14 januari 2018

Norra Latin

Norra Latin (2017) av Sara Bergmark Elfgren är Klassificerad för läsgruppen Unga Vuxna och är en en roman med mycket övernaturligt i berättelsen. Blev nyfiken på den trots att jag normalt sett inte gillar när det är för mycket magi och övernaturliga händelser i handlingen. Jag blev ändå inte helt besviken och jag förstår att boken kommer bli en bästsäljare. Sara Bergmark Elfgren har ju tillsammans med Mats Strandberg skrivit Cirkeltrilogin som blivit mycket populära. Jag tillhör inte dem som läst dessa eller något annat av de författarna. 

Huvudkaraktärer i handlingen är Tamar, Clea och Tim. De börjar alla tre samtidigt på teaterprogrammet på Norra Latin i centrala Stockholm. (En Skola som har funnits i verkligheten men sen länge är nedlagd, byggnaden finns kvar och är idag  konferensanläggning)  

"Den anrika byggnaden döljer många hemligheter. En tragedi som sägs ha inträffat i aulan när skolan var pojkläroverk har förvandlats till en vandringssägen. Vad är sanning och vad är myt? Och vad väntar i skuggorna på Norra Latin"

Kapitlen växlar mellan att Tamar, Clea och Tim berättar handlingen. Tamar kommer från Östersund och bor inneboende i en förort, hon är överlycklig över att hon klarade antagningsprovet, men fick hon inte hjälp.... 
Clea och Tim har redan kontakt med teater och - filmvärlden Båda två har gjort en del roller bland annat har Clea varit med i en julkalender. Cleas mamma och Tims pappa är skådespelare. Tamar ser inte bara upp till Clea utan har starka känslor för henne och hon följer henne flitigt på sociala medier, men som klasskamrater har de inte mycket kontakt till att börja med. Det sociala livet mellan ungdomarna skildras på ett bra sätt. Ibland är det som sagt mycket magi och då är det ofta riktigt spännande. 

måndag 8 januari 2018

Vad jag läst om Elsa Beskow 2017 och vem jag ska läsa om 2018

Idag är det sex år sedan jag startade denna blogg och jag påbörjar nu mitt sjunde bokbloggarår. 
Jag har sen 2014 haft ett personligt tema, en person, eller som 2016 två personer, som jag läser om och av. 2017 var det Elsa Beskow och jag har läst många bilderböcker av henne under året samt en  större sagobok. Det mesta jag läst om henne är Elsa Beskow-Vår barndoms bildskatt, som gavs ut till utställningen på Nationalmuseum Stockholm 2002. Jag var på den utställningen, skulle gärna gå på en sådan utställning igen om chansen skulle återkomma. Att se sin barndoms bilder i original var en upplevelse. Det är flera Elsa Beskowkännare som skrivit varsitt kapitel där man analyserar Elsa och hennes liv  och konst därför kan samma sak återkomma emellanåt.
Jag har även läst och bloggat om Gredelins längtan av Kaj Attorps. En liten annorlunda  läsupplevelse om Petter och Lotta, tanterna och Farbror blå. 

Jag har fortfarande ett par olästa böcker i bokhyllan om Elsa Beskow bland annat Solägget av  Stina Hammar. Den känns mastig med sina 500 sidor och jag undrar om jag någon gång kommer mäkta med att läsa den, särskilt då hon skrivit de längsta kapitlet i Vår Barndoms bildskatt.

Lite fakta:  Elsa Beskow f Maartman 1874-1953.
Hennes far dör när hon är 15 år. 
Studerar till teckningslärare på Konstfack, arbetar som det några år på Whitlockska skolan. 
Gifter sig med Natanael Beskow 1897 och de bosätter sig i Djursholm. Natanel är predikant och socialarbetare som sedan läser till Teologie doktor, han prästvigs inte men arbetar ändå fritt som det. De fick sex söner varav en drunknade vid låg ålder. Både den sorgen och andra världskriget påverkade henne mycket.

Hennes första bok var sagan om den lilla, lilla gumman som kom ut 1887, det var en folksaga hon tecknade bilderna till. Hon skrev många sagor som finns i olika samlingar och många bilderböcker. Hon var verksam längre fram än man tror, bland de sista hon skrev förekommer moderniteter som telefoner och bilar. 

Nu 2018 skall jag förkovra mig mer om Carl von Linné. Det ska bli lite spännande. Jag har sett ut några böcker om honom som jag tänkt läsa. Och jag ska se om jag kan läsa även något av det han skrev, exempelvis hans Västgötaresa.


måndag 1 januari 2018

Sammanställning läsning 2017

Jag  nådde inte upp till mitt läsmål när det gäller antal böcker som jag ville läsa, ville minst läsa lika många som förra året men det fattades fyra. Jag läser långt ifrån så mycket som många andra bokbloggare gör. Jag lyssnar sällan på böcker och jag tror att man får mer läst om man gör det.
Har tidigare märkt att jag läser mest av kvinnliga författare och övervägande svenskt. I år har jag lyckats förbättra den statistiken något sånär. Jag har alltså läst mer av manliga författare än tidigare,och även  några romaner där författarna har ett annat hemland än Sverige, men det  är ju ändå mest svenskt.
Det har även blivit några s.k  hyllvärmare under året, men alldeles för få, det måste det bli ändring på under 2018!
Som personligt lästema har jag haft Elsa Beskow, jag har läst en hel del om henne och en del sagor, kommer at göra ett inlägg om det snart. Där kommer jag också att avslöja vilken person som jag skall sikta in mig på och läsa lite mer om och av under 2018.

Lite siffror:
27 böcker av Svenska författare.
9 böcker av författare från andra länder:
3  USA
2  England
1  Frankrike
1  Danmark
1 Sydkorea
1 Schweiz

Könsfördelningen är fortfarande ojämn till förmån för kvinnorna som är 20 mot männen  som är 16
Spänningsromaner/Deckare 6st, bara av svenska författare dock.
Facklitteratur 3










tisdag 19 december 2017

Helenas hämnd

Helenas hämnd (2012) av Maria Gustavsdotter är fjärde delen i serien Släkten och den handlar om Helena av Skövde som är en rik och mäktig änka som med fast hand styr över sina ägor och sin familj. Hon har en son och två döttrar, den ena dottern gifts bort och misshandlas brutalt av sin make.Helena talar med honom men misshandeln  fortsätter och till sist känner hon att måste ta tag i problemet själv.
Detta är första boken jag läser av Maria Gustavsdotter, och det lär inte bli den sista eftersom hon har skrivit många historiska romaner som jag är nyfiken på. Jag tycker hon skriver så man ser personer och handling så tydligt.
Det är emellanåt rätt obehaglig läsning som det blir när det handlar om misshandel. Mot slutet är det lite övernaturliga inslag som bygger på legenden om Helena.
Våra äldsta kyrkor i Sverige är från 1100-talet, särskilt här i Västergötland finns det många från denna tid.Kristendomen har blivit den religionen som gäller och jag tänker på detta när jag läser att de som levde då för så längesen, verkligen satt ett avtryck som finns kvar i vår tid.
I sitt efterord skriver Maria Gustavsdotter att boken bygger på en legend, men samtidigt har Helena av Skövde funnits och i baksidetexten står det att boken bygger på ett verkligt livsöde. Tycker på något sätt att detta motsäger varandra, men jag kanske har fel. I vilket fall som helst har Maria tagit hjälp av litteratur och hon tackar även flera personer, bland annat Dick Harrison, i efterordet.
Det finns fem delar till utkomna i serien, jag har läst två i år, får se hur många det blir under 2018.

måndag 11 december 2017

Ta vägen


Ta vägen , Weit uber das land, (2016) av Peter Stamm är en en kort roman.
Från baksidetexten:
"Semestern är slut. Familjen är tillbaka i Schweiz efter ett par fina veckor vid havet i Spanien. Kvällen är mild och dagen efter börjar ett nytt arbetsår. Skymningen börjar lägga sig när Astrid går in för att natta barnen. Thomas ser ut över tomten och lyfter sitt halvfulla glas men ångrar sig och ställer ner det igen. I stället reser han sig och går sin väg"

Man får sen följa Thomas väg bort och Astrids situation kvar hemma med barnen och vardagslivet. Thomas vandring går genom industriområden och ut i naturen till små byar. Hans väg beskrivs på rätt detaljrikt och när han kommit ut på landsbygden beskriver författaren den schweiziska naturen fint.
Astrid får en del problem då hon inte från början erkänner att Thomas verkligen är försvunnen på riktigt. Det leder till att hon till att början med svarar med lögner när folk frågar efter honom.
Som läsare ställer ja mig en hel del frågor, men läsningen ger egentligen inte så mycket svar. Jag har lite svårt för slutet, som är något överraskande.
Ta vägen är en lättläst roman men ändå en roman som ställer en av livets största frågor på sin spets. Vad är meningen med livet?



fredag 24 november 2017

Davidsstjärnor

Davidsstjärnor (2013) av Kristina Ohlsson är femte boken om Fredrika Bergman och Alex Recht. 
Även Peder Rydh och Elen Lundell från tidigare delar är med i handlingen.
Från baksidetext:
"Här ställs de inför en av de svåraste utmaningar när de dras in i jakten på en mördare som framstår som lika skoningslös som effektiv. Spåren leder utredarna till en och samma plats: Israel" 
En förskollärare på en judisk skola i Stockholm blir nerskjuten  på skolgården och strax därefter saknas två pojkar vars föräldrar är medlemmar i den judiska församlingen. Peder Rydh har just anställts som säkerhetschef i församlingen. Alex Rechts arbetsgrupp är de som får utreda mord och försvinnanden från polisens sida. Det hela mynnar ut i en komplicerad jakt på misstänkta personer. Det är mycket spännande och Kristina Ohlsson har även lagt in en spännande cliffhanger som får sitt svar på de sista sidorna.
Jag bläddrade i en gammal veckotidning där det var en snabbintervju med några deckarförfattare med bland annat Kristina Ohlsson, och svaret på frågan vilken bok hon är mest nöjd med svarade hon Davidsstjärnor.
I slutet av boken (Pocketupplagan) har Kristina skrivit en rätt lång berättelse om sig själv, skrivandet och om denna boks tillkomst, och jag förstår även där att hon känner sig nöjd med Davidsstjärnor då hon länge velat skriva en handling där Israel är med.
Nu har jag kvar att läsa Syndafloder i denna serie, och jag har hittills inte blivit besviken. Kristina har ju efter denna serie skrivit en ny serie för vuxna samt flera barn och ungdomsböcker kommer absolut läsa mer av henne framöver. 

fredag 17 november 2017

Rikard Wolff

Nås av nyheten att Rikard Wollf har lämnat oss. Jag läste bara för några dagar sen om att han inte var bra och tänkte då att hans dagar nog var räknade. Hans lungsjukdom blev till slut för svår för att bemästra. Jag bloggade om hans självbiografi Rikitikitavi som jag lyssnade på som ljudbok 2015, men boken kom ut 2011. Då jag är nästan i samma ålder som Rikard var den  intressant ur många synvinklar. Rikard var också med i stjärnorna på slottet och en del av det som han berättade där skriver han om i boken. Men det jag mest förknippar Rikard med är filmen Änglagård och sången Pojken på månen .     Vila i frid Rikard.