fredag 19 maj 2017

Nu är jag ung hela mitt liv


Nu är jag ung hela mitt liv av Christina Kjellsson (2016) är en fristående fortsättning på Solknepet, (2013) där man som läsare får följa flickan Miriam och hennes uppväxt i Jämtland på 60-talet. Men nu är det 70-tal och Miriam är tonåring och går i högstadiet. Boken är uppdelad i de fyra årstiderna med början på våren då Miriam går i åttan och slutar med skolavslutningen i nian. Hennes föräldrar har nu flyttat isär och Miriam bor med sin mamma och hon träffar inte sin pappa särskilt ofta. Hon förändras under den här tiden från att vara den minst omtyckta i klassen, till att plötsligt ta plats och vara med de tuffa tjejerna. Hon börjar röka, festa och använda alkohol. Hon har ändå kvar känslan av att vara annorlunda inte som de andra, och hon längtar efter att sluta skolan och flytta till någon stad, helst Stockholm där hon kan jobba och bo i en egen lägenhet. Hur det går med dessa framtidsplaner får man inte veta då boken som sagt slutar med nians avslutning.
Jag fastnade för ett stycke där en lärare talade om för Miriam och hennes klasskamrater att de inte ska stanna kvar på orten. Norrlands inland bryter ner människor, han tar Lidingö som ett exempel dit de kan flytta:


"För en ung kvinna kan hela världen öppna sig på ett ställe som Lidingö Där är det ljust och vackert! Fullt av planteringar, trädgårdar, tjusiga tomter med staket och grusade gångar. Välskötta hundar och katter.Häckar och blomsterprakt! Ett riktigt ymnighetshorn! Det goda livet!" 

Miriam och hennes klasskamrat undrar efteråt varför är han här då? Varför sitter han inte på Liiidingö och luktar på blommorna där?

Miriam har en bok om Ulrike Meinhof och hon  har henne som någon slags förebild. Hon lyssnar också mycket på musik, hon har en annan musiksmak än vad hennes klasskamrater har. Det är mycket som gör att hon känner sig annorlunda. Men hon träffar också Janet en tjej som är några år äldre än Miriam och som är ensamstående mamma till en liten pojke.  Miriam trivs att vara hos dem och ställer gärna upp som barnvakt. Hon känner sig uppskattad av Janet och det betyder oerhört mycket för henne. 
Jag var själv barn  på 60-talet och gick i högstadiet på 70-talet så det finns en del igenkänning för mig även om min uppväxt var rätt annorlunda än Miriams. Christina Kjellsson har lyckats fånga mig med böckerna om Miriam och jag ställer mig frågan om det kommer någon mer bok så jag kan få följa Miriam  in i vuxenvärlden. 

söndag 7 maj 2017

Pastor Viveka och tanterna


Pastor Viveka och tanterna (2016) kallas för en mysdeckare och det är ett passande namn. Det är en historia skriven med humor, och ibland är det riktigt roligt, med lite igenkänning,  men någon större spänning bjuder den inte på. 

"Viveka är en ganska vanlig frikyrkopastor runt femtio som börjar tröttna på att alltid finnas till för alla andra. Hemma har hon fyra barn och en tankspridd man och på jobbet de bitska, bakande tanterna. När en av kvinnorna i kaffekommittén hittas död börjar pastorn nysta i fallet. Kan en mördare gömma sig i idyllen? "

Den frikyrkoförsamling som Viveka är pastor för ligger i villaförorten  Enskede utanför Stockholm. Själv är Viveka uppvuxen i Jönköping. Var annars när det handlar om en frikyrka (?!) Det blir gärna sådana klichéer i den här typ av böcker.Viveka besöker exempelvis en campingplats på en ö och träffar där på en kille som beskrivs som en gammal raggare och han är inte från Jönköping. :-)
Pastor Viveka skildras bra, så även några mer av alla de andra karaktärerna,men det är för många karaktärer och det känns lite svårt att få någon jätteuppfattning om dem. Det är inte bara tanter utan även flera gubbar men det är kanske tanterna som Viveka har lite svårt för att förstå sig på.  

Det är en bok som man läser ut och lägger till handlingarna men knappast en bok vars handling stannar kvar i minnet någon längre tid. Lagom lättläst om man vill ha lite förströelse. Det har redan kommit ut en andra bok om Pastor Viveka med titeln Pastor Viveka och hundraårsjubileet.  För min del räcker det med att ha läst denna första bok. Det finns nog många läsare som gärna läser båda dessa och fler om det blir en längre serie, just för att de vill läsa lite lättläst och tycker om att bli roade. 

söndag 30 april 2017

Äkta amerikanska jeans


Äkta amerikanska jeans av Jan Guillou (2016) är sjätte boken i författarens projekt om 1900-talet - Det stora århundradet. I den här delen skriver Guillou i jagform, och jag förmodar att mycket av berättelsen är självbiografisk. Pojken som berättar om sitt liv är Eric, och hans morfar är Oscar, en av de tre bröderna som det började med i Brobyggarna. Tiden för handlingen är 1953-1959, även om författaren lagt in brev från 1968 där man förstår att det är då som historien i boken skrivits ned. 
Det som skildras genom Erics ögon är den nya ungdomskultur som föds på 50-talet där influenserna kommer från USA.Titeln anspelar på att det inte gick att köpa Jeans från USA i Sverige eftersom det fanns tullregler för att skydda den Svenska textilindustrin. Coca Cola var inte heller tillåtet att saluföra i Sverige i början av 50-talet. Det var spännande på gränsen till heligt att smaka denna dryck som Eric fick tag på i Norge då han var där för att gå på sin Morfars mors (Bestemors) begravning. Äkta amerikanska jeans av märket Lee kunde Eric införskaffa i en butik i Tyskland och det var i slutet av 50-talet.
Erics liv är långt ifrån det fina liv som han fostrats till, då det är mycket som förändrats för släkten Lauritzen. Erics skola är Vasa Real och det är mycket som jag som läsare förundras över, att det var en så hård diciplin som eleverna fick förhålla sig till. I skolans värld är det mycket som förändrats det är ett som är säkert. Eric är simmare och det upptar en stor del av hans liv, förutom det som hörde dåtidens ungdomskultur till, gå på bio, spela flipper och lyssna på rockmusik från USA. Även flickvänner hinner han med trots rätt hård disciplin på att simma varje dag för att komma så långt som möjligt inom sporten. Det är mycket om sport för övrigt med en mängd olika matcher och resultat, för mig var den delen ointressant, men det är väl naturligt när det är en kille i tonåren som är jagpersonen i handlingen.  Det var på 50-talet som uttrycket tonåring kom till, det är en direkt översättning från amerikanskans Teenager. innan dess var man antingen barn eller vuxen. 
Jag har bestämt mig för att läsa hela den här serien och jag tycker Guillou skriver på ett lättläst sätt. Nu har han skrivit om 60 år och då återstår det alltså 40 år. spännade och se hur många delar till det blir, bör ju vara fyra. 

söndag 23 april 2017

Minns mig som en ängel


Minns mig som en ängel av Kristina Appelqvist (2014) är första boken med Helena Waller Litteraturforskare på Västgöta universitet som huvudkaraktär.
Det finns redan två delar till med henne som huvudperson. Kristina hade ju tidigare Rektorn för (det fiktiva) universitetet  som huvudperson i en serie om fyra böcker. Det var ingen jätteskillnad (som tur var) med denna förändring, utan Kristina håller sig till samma typ av deckare, och jag gillar dem och det är klart att det är ett stort plus för mig att det utspelar sig i en bygd som jag känner till ganska bra. I Minns mig som en Ängel, har hon på ett bra sätt fått med Nobelpriset i Litteratur, Karin Blixen samt om ett dilemma för en talskrivare i handlingen. Det är nämligen så att Helena Waller inte bara är litteraturforskare utan även har en bisyssla som talskrivare. Kristina knyter ihop det till en historia där spänningen hela tiden stegras. I slutet av pocketupplagan som jag läst skriver hon om att hon satt med tre spretiga idéer som hon ville baka in i en och samma intrig och att det inte var uppenbart hur det skulle gå till, hon lyckas helt klart göra det bra.
Helena Waller sitter med i ett sällskap som har möte på Bjertorps slott för att utse vilken författare som ska få det litteraturpris som sällskapet har tillsatts för att dela ut. Första dagen avslutas med trevlig samvaro och biljardspel, men morgonen därpå är det en av ledamöterna som saknas, hon hittas senare död och hon har dött på ett mycket märkligt sätt.
Jag funderade kring vem som kunde vara mördaren, men det var svårt att gissa och det är väl kanske just det som gör en deckare bra, när man inte lyckas med det. Som läsare får man lära sig lite om Karen Blixen. Jag har sett filmen om hennes liv, Mitt Afrika, men det var många år sen, så det kanske inte vore helt fel att göra det igen. 
Är faktiskt glad över att jag har fler böcker av Kristina olästa, och förhoppningsvis kommer det fler. 

onsdag 12 april 2017

Rödby - Puttgarden


Rödby-Puttgarden av Helle Helle (På svenska 2009) prisades av kritikerna till årets bästa roman när den kom ut i Danmark. Helle Helle är född  1965 och växte upp i Rödby. Hon fick också P-O Enqvists pris 2009. 

Från baksidetexten:
"Två systrar bor tillsammans i en lägenhet i Rödbyhamn och arbetar i parfymeriet på färjorna. Tine har fått en baby och Jane vill inte fortsätta studera i Köpenhamn utan kommer tillbaka. Män kommer och går i deras liv, precis som män gjorde hos systrarnas mor." 

Jag har tidigare läst Förestälningen om ett okomplicerat liv med en man av Helle Helle. Rödby - Puttgarden är ingen tjock roman, och det är ingen deckare även om det dör flera personer i handlingen. Det handlar om vardagen för systrarna Jane och Tine, det är Jane som berättar historien om henne och systerns liv. Jane börjar jobba på färjorna till Tyskland och vardagslivet för de båda beskrivs på ett mycket ingående sätt, men ändå avskalat. Kritikerna kallar det att Helle Helle skriver på ett Hemingwayskt sätt. Jag har bara läst lite av Hemingway på engelska i skolan, så jag har svårt att säga om jag tycker att det stämmer.
Det är många personnamn med i handlingen,det är vänner, arbetskamrater osv jag kan tycka att det är lite svårt att hålla reda på vem som är vem, men egentligen är det inte så nödvändigt att hålla ordning på dessa bifigurer. Vi får också i ett av kapitlen  läsa om systrarnas mor och hur systrarnas förhållande var till henne. 
När jag skrev om Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man, skrev jag att första kapitlet borde varit sist och att jag funderade på innehållet i det kapitlet under hela min läsning av romanen. I Rödby-Puttgarden känns slutmeningen som ett frågetecken och fritt att tolka, och nu undrar jag igen om Helle Helle skriver på ett sådant sätt som gör läsaren fundersam även i andra av sina romaner. Jag har visserligen läst böcker av andra författare där de sista raderna kan få hela handlingen att omkullkastas, så det är inte helt ovanligt. Jag gillar Helles Helles sätt att skriva och att läsa om handlingen i den så typiska Danska miljön, och hennes senast utgivna roman med titeln Om du vill, är jag riktigt nyfiken på. 
  

söndag 9 april 2017

Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian

Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexie (på svenska 2008) är en ungdomsbok som enligt baksidetexten är hysteriskt rolig och hjärtskärande sorglig. Sherman Alexie är författare och ståupp-komiker och berättelsen bygger på hans egna upplevelser.
Mer från baksidetexten:
"Junior är den nördigaste indianen i hela Spokanereservatet. Han läspar,  stammar och är född med vattenskalle sitter mest hemma ochritar serier.
Av sin lärare får han  rådet att ta sig från reservatet så fort han  kan. Det enda man lär sig där är hur man ger upp. Trots att alla, även Juniors bästa vän, ser honom som en förädare, lyder han rådet och börjar på en helvit medelklass- skola 22 miles bort. de enda indianerna där är han själv och skolans maskot"

 Jag noterade titeln som en "intressant att läsa bok" redan när den kom ut, men den kom inte i min hand förän nu. 
Sherman Alexie kan verkligen formulera sig så det tragiska blir roligt,nästan i alla fall. Jag är inte så påläst om Indianernas villkor och om reservaten, så på det sättet var det som jag trott, en intressant bok. Kanske finns det andra böcker som tar upp indianernas villkor i reservaten, får nog kolla upp det. 
Det är alltid intressant med böcker om ursprungsbefolkning och om det sätt de lever på, och om  hur de har hanterats av majoritetsbefolkning både långt tillbaka och i nutid. Ja ursprungsbefolkningen har förstås en gång varit majoritetsbefolkning på en viss plats.

Boken, är rikt illustrerad med författarens teckningar en del i serieform, det gör att den lättare  tilltalar den målgrupp unga läsare som den är tänkt för. Här är ett exempel ur boken, en teckning  av Juniors mormor som visar hur hon brukar klä sig och vilka föremål som betyder mycket för henne.

söndag 2 april 2017

Internationella Barnboksdagen

Att Världsbokdagen infaller i april det visste jag, närmare bestämt är det den 23:e april som boken firas med en egen dag. Att det idag den 2:a april är Internationella barnboksdagen har jag inte vetat om föränn idag, när jag i mitt facebookflöde ser att det är idag som barnboken firas. Världsbokdagen skrivs det om på Wikipedia men inte om Internationella barnboksdagen, mer än att den finns under rubriken temadagar.
Förlagen och bokhandlare hakar i alla fall på denna dag, och jag gör det nu genom att blogga om det. Kanske det blir en dag som kommer att uppmärksammas mer framöver.
Jag har ett personligt tema med en person som jag läser lite extra om och av under året. I år är det Elsa Beskow som är denna person. Hittills har jag inte läst något särskilt om henne i år, men hon finns med i min läsplanering redan nu i april. Jag har däremot läst om Ingrid Vang Nyman i boken med hennes namn som titel av Lena Törnqvist, samt att jag håller på att läsa Vår Pippi vår Vang, som är en antologi skriven av flera illustratörer. I den är det mycket bilder.
Det blir lite upprepning att läsa båda dessa böcker så i den senare blir det mer läsning av det som känns nytt. Ingrid Vang Nyman föddes för 100 år sedan i år, därav har hon uppmärksammats en del.
När det gäller övrig läsning kommer jag nog att läsa lite mer ungdomsböcker och böcker för unga vuxna i år än just barnböcker.Men ibland går jag till biblioteket (som har Meröppet på min ort)och bläddrar i bilderböcker.
Kanske jag firar dagen med att läsa någon Elsa Beskowsaga. 

Visste Du att det är barnboksdagen idag ? och hur firar du den i så fall?