måndagen den 14:e april 2014

Naturvetare i motvind


Naturvetare i motvind - Bengt Euphrasén (2013) av Gudrun Nyberg Underrubriken är - Om slavar, vulkaner, regnskog och havsdjur.
Bengt Euphrasén (1755-1796 ) föddes som Bengt Andersson i Myrebo, Habo församling, nuvarande Gustav-Adolfs församling. Denna församling är även min födelsehemort och uppväxtort så därför föll mitt intresse för boken. 
Bengt Anderssons uppväxt var i enkel bondefamilj, men han fick möjlighet att studera i skola på Visisngsö,  och därefter även i Skara och Göteborg. 
Under namnet Euphrasén som han tog efter det latinska namnet på ögontröst, följde han med till den svenska bosättningen Saint Barthélemy i Västindien 1787–1788. Under den långa resan och efter ankomsten till övärlden samlade han både växter samt havs- och landlevande djur. Då Euphrasén inte hade någon finare härkomst och inte heller några ekonomiska tillgångar, sågs han lite vid sidan av. Han hade svårigheter att få hjälp med att få sin forskning publicerad och motarbetades.
Även då han ville ingå äktenskap med en mycket yngre kvinna motarbetades han och fick först inte tillstånd av någon präst.  Han kunde inte bevisa att han var kristen och att han var ogift, han hade ju levt en kringflackande liv. Det tog åtta månader från anhållan om lysning tills att bröllop kunde hållas.
Vid sin allt för tidiga död vid 41 års ålder saknade han helt tillgångar och lämnade efter sig hustru och en treårig son. Euphrasén efterlämnar även ett ofullbordat manuskript som han höll på att arbeta med, Ichtyologia Svecia, en förteckning över svenska fiskar.
Jag har tidigare läst om sent 1700-tal i romanen John Hall av Sophie Elkan, och nu även i denna bok förekommer Göteborg bland annat handlar det om Christinedals trädgårdar då i utkanten av stan.
Boken är illustrerad med mycket bilder.
Jag tycker det var en intressant bok att läsa särskilt fångades jag av beskrivningen av den svenska kollonien på Saint Barthélemy och kanske det finns andra böcker att förkovra sig i detta ämne. All dokumentation av växter m.m var däremot rätt jobbigt att ta sig igenom, men fyller naturligtvis sin funktion i boken samt visar hur mycket arbete författaren lagt ner i denna forskning. 

Utdrag ur baksidetexten :

"Gudrun Nyberg har nyfiket  och enträget färdats i Euphraséns spår och kölvatten, både på plats i Västindien och i inhemska arkiv, museer och bibliotek. Hon har fascinerats såväl av hans öde som av hans nästan osynliggjorda gärning." 

 Ögontröst
 Euphrasia

Foto Naturvårdverket

 

 

Detta är mitt 100:e inlägg !

torsdagen den 3:e april 2014

Habo Kyrka med sina väggmålningar inspirerar



Såg i bokhandeln att Ana Porss kommit ut med en fortsättning på sin bok Utan fräls oss ifrån ondo


Fortsättningen heter Sårade själar.
I Utan Fräls oss ifrån ondo skrev Ana om en kvinna bakåt i sin släkt, och hennes öde.  Nu går hon  något framåt i tiden och skildrar några av männen i släkten. I den första boken utspelar sig en del av handlingen i Habobygden och kring Habo Kyrka. Habo kyrka är mycket speciell med sina målningar i kyrkorummet och Ana har inspirerats av detta. 

 Det skall bli spännande o se om även denna del anknyter till Habo kyrka, vilket den borde göra med tanke på att bokens framsida är en interiörbild från kyrkan.
Habo kyrkas målningar  har också inspirerat den omtalade och kontroversiella konstnären Elisabeth Ohlson Wallin till att ge ut en fin fotobok med målningarna. Denna bok går att köpa i kyrkan eller att beställa genom Svenska Kyrkan i Habo. 

Habo Kyrka var också en av de kyrkor som var med i tv-serien Kyrkornas hemligheter 2013, och kyrkan fick även pryda ett av postens julfimärken 2002.

söndagen den 23:e mars 2014

Blekingegatan 32



Lena Einhorn har i Blekingegatan 32 (2012), skrivit en bok om Greta Garbo i romanens form. 
Då jag egentligen inte visste mycket om "Den gudomliga" så lockade mig denna bok. När boken nyligen hade släppts och recenserades för fullt så råkade jag befinna mig i Stockholm. Vid ett besök till mina morföräldrars grav på skogskyrkogården förstod jag kanske något av hennes storhet, då det kom amerikaner fram till oss och frågade efter Garbos grav. Min mamma sa att det har hänt förr att hon fått denna fråga när hon varit där, men ändå var hon lite osäker på var graven fanns men visste ändå riktningen. Vi sökte själva för att hitta den och såg då att det stod en hel grupp som blev guidade på ett ställe och gick fram och det var rätt plats. Gravstenen är placerad alldeles för sig själv, det finns inga andra gravar i en vid cirkel runt hennes sten. Kan inte låta bli att tänka att det var just så hon levat stora delar av sitt liv, för sig själv, med stort avstånd till andra människor.
Nu till boken, som är långt ifrån den enda bok som skrivits om Garbo, men den enda jag hittills läst. Kanske man ska veta mer om henne och om den svenska film- och teaterhstorien än vad jag gjorde för att få full behållning av boken. Visst jag fick ju en bild av Garbo, till en del i alla fall, hennes resa från fattig Södermalmsflicka till firad skådespelerska i Hollywood. 
Jag ställer mig hela tiden frågan vad som är sant och vad som är uppdiktat... men det bästa är nog att läsa denna bok som den roman det är trots allt, utan att ställa sig denna fråga, för den frågan kan ju ingen svara på. 
Som läsare får man hoppa mellan tiden då Garbo lever sitt liv i Stockholm och glimtar från filmkarriären i Hollywood. Detta kändes till en början rätt jobbigt, men för övrigt tyckte jag att boken var relativt lättläst. Lena Einhorn har riktat in sig på Garbos förhållande till Mimmi Pollak som var hennes kamrat på Dramatens elevskola och som stod henne mycket nära. Frågan är hur nära ? om deras relation var ett lesbiskt förhållande eller ej. Lena Einhorn anser att hon fick svaret när breven mellan dem blev offentliga. I boken får man läsa en del av dessa brev. Även Garbos förhållande till regissören Mauritz Stiller är en stor del av handlingen, och här handlar det mycket om filmatiseringen av Gösta Berlings saga. Det känns som en underlig slump att jag utan att tänka på det har läst dessa böcker efter varandra.

fredagen den 14:e mars 2014

Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga


Mitt eget lilla tema för 2014 innebär att jag sätter lite extra fokus på 
Selma Lagerlöf under året. Jag har börjat med att läsa hennes debutroman Gösta Berlings saga (1891). Frågan är om det är en roman. Vivi Edström skriver i sin bok, Selma Lagerlöf, (1991) att det är en fabel. Jag kallar det skröna eller möjligen skrönor, då det ibland känns som det är flera berättelser i ett. 

Utdrag från Wikipedia:

"Gösta Berlings saga är en av svensk litteraturs största klassiker – en rik och fantastisk skröna om kavaljererna och livet i Värmland på 1800-talet Den bröt mot dåvarande stilideal som förespråkade realistisk saklighet. Boken fick ett blandat mottagande av kritikerkåren."

Det har varit väldigt intressant att läsa denna klassiker av Selma, men eftersom jag egentligen helst vill att det jag läser är mer realistiskt så upplevde jag läsningen seg, åtminstone delar av boken. Jag läste den i små avsnitt och då funkade det bra. Allt man läser ska ju kanske inte vara lättläst, och lättsmällt.   Selma skriver underbara målande naturskildringar och bara dessa blir sagor i berättelsen. Detta känner jag igen från annat jag läst av henne, och jag tycker om det.



lördagen den 22:e februari 2014

Meröppet på mitt närbibliotek

Idag var det invigning av Meröppet på biblioteket i Sjövik. (Lerums kommun)



Foto : Föreningen Sjövik
                               
Meröppet innebär att man med sitt lånekort och en pinkod kan använda sig av biblioteket även när det inte finns personal på plats. Just här i Sjövik innebär det att antal öppettimmar ökar  med 70 timmar / vecka ! Jag har nu möjlighet att gå till biblioteket från 07.00- 21.00 Onsdag-Söndag, samt den  tidigare ordinarie öppettiden med bibliotekarien 15-19 på tisdagar. Visst är det bra och jag har bara nån minuts gångväg dit !

lördagen den 15:e februari 2014

Rapsbaggarna





Rapsbaggarna (2005) är andra boken som jag läst av Karin Brunk Holmqvist . Tidigare har jag läst Potensgivarna, man kan verkligen påstå att hon ger sina historier roliga namn. Jag gillar Karins sätt att skriva och det hon gör är att hon tar vår moderna nutid och sätter in ett par personer som lever kvar i det förgångna i handlingen. Det är ett vinnande koncept,  för hennes böcker är populära. 
I Rapsbaggarna är det bröderna Albert och Henning som lever ett lugnt liv i en stuga på Österlen. Bröderna beskrivs på ett kärleksfullt sätt, och deras kärlek till sina sen länge döda föräldrar, särskilt modern, genomsyrar deras liv. Miljöskildringen är detaljrik, men ibland tycker jag att det blir lite för mycket beskrivning om hur enkelt möblerat det är, och hur flugorna har smutsat ner runt diskbänk osv. 
Självklart förstår man också ibland vad som kommer att hända, men det tycker jag bara är charmigt och hör till den här typen av berättelser. 

Om handlingen : 

"Bröderna Henning och Albert lever ett stilla liv utanför Onslunda på Österlen. Vardagen består av cykelturer till handelsboden och på avstånd håller de ett öga på sitt gamla föräldrahem. Men förändringar stundar. Barndomshemmet blir behandlingshem för missbrukande kvinnor och rykten går om märkliga rundlar i rapsåkern bakom brödernas uthus. Ett litet missförstånd i TV-kameran och Hennings och Alberts lugna liv är ett minne blott."

lördagen den 8:e februari 2014

Selma Lagerlöf som tema



Inför det nya året funderade jag på om jag skulle börja ha ett " tema" i min läsning som jag växlade med varje år. Mitt funderande slutade med att Nej - Det blir nog bara jobbigt... Men nu så här  en och en halv månad in på året så har jag bestämt mig för att ändå ha ett focus på Selma Lagerlöf i år. Just nu läser jag Gösta Berlings saga och jag har tänkt att läsa lite biografiska böcker om henne, får se vad det mer kan bli, har redan läst en hel del av henne - men långt ifrån allt.