onsdag 18 januari 2017

Mississippi


Mississippi av Hillary Jordan (svensk upplaga 2012) läste jag som sista bok under 2016. Det är en hyllad och prisbelönt debutroman, det är en starkt gripande historia om rasmotsättningar och hopplöshet  står det i baksidetexten.
 Handlingen utspelar sig efter krigsslutet  i Mississippideltat dit Henry och Laura flyttar med sin familj till en Bommullsfarm som Henry köpt utan att tillfråga sin hustru. Laura som är uppvuxen i en större stad trivs inte alls,huset är omodernt det regnar och är gyttjigt utanför. Henrys far som kallas Pappi har flyttat med och bevakar henne varje steg och klagar på henne hela tiden. Barnen blir sjuka i Kikhosta och det är svårt att få tag på läkare.
Henry trivs däremot med att se sin mark och hur odlingarna växer och när skörden bärgas. Som hjälp i hushållet har Laura en svart kvinna, hon är arrendatorhustru och Laura tycker om när hon är i huset, då det inte är lika ensamt då.
 Henrys bror kommer för att bo hos dem när han kommer hem från kriget där han varit pilot och ungefär samtidigt kommer arrendatorparets son hem från sin krigstjänstgöring. De finner varandra då de kan dela sina krigsupplevelser med någon som förstår, denna vänskap slutar med en tragedi. 
Varje kapitel är det någon person som berättar vad som hänt och jag tycker det är skickligt att få fram en berättelsen på det sättet. Jag tyckte om att läsa Mississippi, även om det  är en sorglig historia som slutar riktigt tragiskt. 

Andra som bloggat om Mississippi

Med näsan i en bok och  Dagens bok  

söndag 8 januari 2017

5-års jubileum idag !


Åren går fort när man har roligt !  Idag för fem år sen hade jag samlat tillräckligt med mod att starta upp en bokblogg. Hade en blogg där jag kommenterade nyhetsartiklar. Då kunde man länka direkt till artiklar i de flesta stora nyhetssajter vilket jag gjorde. Den bloggen gjorde jag mitt sista inlägg på sista april samma år så jag hade bara två bloggar i fyra månader. Jag hade följt några bokbloggar, exempelvis enligt O och  bokhora men även några andra varav en del inte finns längre. Kände att jag också ville dela med mig av vad jag läser och vad jag tycker om det jag läser. Men vad skulle min blogg heta? Provade en del olika namn men fann Kerstins Bokblandning passande då jag själv anser att jag läser en blandning av böcker. Ja alla kanske inte tycker att jag gör det, då jag i stort sett inte läser fantasy, skräck eller science fiction. Det jag läser är vuxenromaner, spänningsromaner, biografier gärna självbiografier, barn- och ungdomsböcker, fackböcker varav de flesta kan räknas in under namnet populärfakta. Även lite debattböcker i olika ämnen. Jag blandar när det gäller utgivningsår, inte bara nyutkomna titlar. Jag läser kanske tyvärr en övervägande del böcker skrivna av svenska författare och fler böcker som är skrivna av kvinnor än av män. Jag jobbar på att det ska bli en förändring här men det är svårt! 
Från början satte jag betyg på de böcker jag läst, men det gör jag inte längre, tyckte det var lite svårt och det jag sätter en låg siffra på kan ju ändå en annan person tycka va en jättebra bok och få en helt annan behållning av än jag fick. Jag skriver däremot ofta att jag rekommenderar en bok som jag läst och själv tyckt om.
Många anordnar utlottningar i sina bloggar särskilt när det är jubileum, det är något jag inte gjort än.... Däremot är jag med o tävlar emellanåt och har till och med vunnit en bok på det sättet. Borde kanske tänka på att göra en egen utlottning framöver, men inte hunnit tänka över något sådant just nu. Jag ville ändå göra detta inlägg för det känns som en stor dag 😊 och jag kommer att fortsätta med bloggandet så länge det känns kul och det gör det än så länge.
Jag ändrade även min inloggning på bokbörsen till Kerstins bokblandning så om du ser namnet där när du letar efter någon bok så ja, det är jag där med. 

lördag 7 januari 2017

Utmaning: #Hyllvärmare 2017

Då jag har otroligt många olästa böcker i mina bokhyllor som är införskaffade lång tid tillbaka har jag antagit utmaningen som Cissis bokblogg har, #Hyllvärmare 2017. Det innebär att man ska läsa tolv så kallade hyllvärmare under 2017. Tror att det blir en enkel match, men det är klart att jag lockas av att låna och läsa en del rätt nyutkommet på biblioteket också, eller som blir inköpta under året. Det är böcker som man har haft i sin hylla i minst ett år som skall räknas.Tolv stycken som jag haft länge i hyllorna ska nog hinnas med i alla fall. Som alltid är mitt motto att läsa en blandning, och därmed ge er som läser min blogg en bra blandning med lästips. 

Sekten på Dimön


Sekten på Dimön (2015) av Mariette Lindstein fick Deckarakademins pris som årets bästa deckare som utdelades på bokmässan. Jag har också förstått att många läst och tyckt att den är spännande och en bladvändare. Jodå jag tyckte också den var spännande och ville snabbt läsa vidare, men det var först när jag kommit en bit in i boken. Det var hela tiden två handlingar, eller om man hellre ska kalla det en huvudhandling och en sidohandling i boken, och jag hängde inte med i sidohandlingen förrän jag läst flera sådana kapitel. Blir ofta irriterad när det är så, men när jag läst ut boken förstår jag upplägget.

"På en dimmig och vindpiskad ö utanför Bohusläns kust, har en New Age rörelse slagit sig ned. Deras karismatiske ledare,Franz Osvald, har utvecklat en lära ViaTerra, som sägs återkalla själslig frid och kroppens naturliga balans. Rörelsen har en magnetisk dragningskraft på kändisar och makthavare.
Sofia Baumann som precis har tagit sin universitetsexamen, blir fascinerad av Osvalds lära, osäker på vad hon vill göra med sitt liv, och charmad av Osvald antar hon hans jobberbjudande. Snart blir hon varse de enorma uppoffringar som engagemanget kräver och när sommaren ger vika och höstdimman driver in och slukar ön, börjar hon undra om hon blivit indragen i en sekt."

Författaren Mariette Lindstein har själv varit medlem i en sekt och har säkert använt sig en hel del av sina egna upplevelser och erfarenheter för att skapa denna spänningsroman. Hon har verkligen lyckats att fånga hur hemsk en sektledare kan vara.Hur hjärntvättad man kan bli så att man följer en auktoritär ledare och om man innerst inne ifrågasätter så är man rädd för dessa sina tankar, och naturligtvis blir man straffad om man skulle säga emot ledaren.
Det måste vara en fasansfull situation som är verklighet för många.
Det har nu kommit en del två som heter Sekten som återuppstod, och vad jag läst mig till så ska den vara lika spännande. Återstår för mig att se om den är det och när jag ska läsa den. 

lördag 31 december 2016

Inför mitt sjätte bokbloggarår

Summering av Läsåret 2016 och planering inför 2017  


Jag hade inget tema för 2016, då jag hade tänkt fortsätta med de två teman som jag hade haft under 2015. Det enda jag läste som kan räknas in på temat Klimathotet var Hetta av Ian McEwan, hade även tänkt att jag skulle läsa något mer om Karin Och Carl Larsson, men om dem blev det inget nytt läst.
Nu tänker jag ta nya tag och mitt tema för 2017 är att läsa de böcker som står i min hylla om Elsa Beskow, och även de mindre kända sagorna hon skrev. Skall fortsättningsvis ha just personer som tema, det känns som det rätta för mig. Elsa Beskows sagor och framförallt hennes bildskatt är liksom Carl Larssons målningar underbara barndomsminnen för mig. 
2016 har jag läst 40 böcker och det får bli mitt mål att hamna där eller på ett högre antal för 2017. Planen för 2016 var också att läsa fler böcker av manliga författare och av författare från andra länder, då jag märkt att min läsning varit ojämnt fördelad till förmån för kvinnor, och just svenska kvinnor. Hur har jag då lyckats med att  få en bättre fördelning? Ja inte särskilt bra, 26 böcker var skrivna av kvinnor och således 14 av män. När det gäller författarens hemland är fördelningen än värre 12 böcker var skrivna av författare från något annat land än Sverige. Inser att det är svårt att bättra på detta, men försöka duger och vi får se hur jag lyckas under 2017.

Denna bok av Stina Hammar är en av de böcker jag planerar att läsa i mitt Elsa Beskow- tema 2017. Den utkom 2002, och jag tror att jag köpte den då, men ej läst mer en något lite i den. 

torsdag 15 december 2016

Fyren melan haven filmen

Igår var jag på bio och såg filmen Fyren mellan haven. Jag tycker det var en väldigt fin filmatisering efter romanen  med samma namn av M.L Stedman. Många gånger blir jag besviken då jag ser en film som är baserad på en bok, särskilt om jag tyckt att boken var bra. Ibland ändrar man ju till och med i handlingen, det gillar jag inte alls! Därför är det extra roligt när de bilder man sett framför sig vid läsning sedan stämmer överens med filmatiseringen, och det gjorde det för mig med denna film. Roligt är det också att den kvinnliga huvudrollen, Isabelle, spelas av den svenska skådespelerskan Alicia Vikander. Hon och de andra skådespelarna gör bra rollprestationer, särskilt funderar jag på hur man kan få barn att spela så bra.
Det är ett tag sen nu som jag läste boken. Jag vann den i en utlottning av Anna på Och dagarna går.... 
Mitt blogginlägg om denna fina roman hittar du här.

söndag 11 december 2016

Fjordarnas folk


Fjordarnas folk (1972) av Ernst Lundberg är första delen av en serie om människor i Bohuslän och om Bohusläns historia. I texten på baksidan av boken står det att "Detta är berättelsen om det våldtagna folket i 1660-talets Bohuslän."
Det är inget litterärt mästerverk, men intressant att lära sig lite om historien i dessa gränstrakter. De flesta levde ett mycket hårt liv. Folket svalt eftersom
Fogden och dess män med mycket hårda metoder krävde det som det ansågs att de skulle betala till "Frun". Skatten bestod i både arbetskraft och pengar eller sådant som kunde omsättas i pengar. Det fanns också  ett påbud att man skull inhysa knektar  och även förse dem med föda. Naturligtvis så var detta beslut en stor börda för  dessa människor som var utsatta från två håll, särskilt kvinnorna som utnyttjades av dessa män.
I början av Romanen får man följa Antonius, en ung präst som varit fältpräst i kriget och som vid hemkomst uppsöker sin farbror som är Kyrkoherde. Antonius kommer med en gång på kant med fogden och hans män och upplever behandlingen av och orättvisorna mot  de allra fattigaste som förskräckligt. Han funderar mycket på hur hemsk hon som kallas "Frun" kunde vara. Han ger sig ut i skogarna till torpare och till strandsittare för att försöka hjälpa dem och för att lära deras barn att skriva. Margareta Huitfeldt är den kvinna som kallas frun och som för ett hårt regemente över sina undersåtar.
Den senare delen av romanen handlar om hur en driftig man som försörjer sig på fiske tar två torparfamiljer och en strandsittarfamilj med sig ut på en ö som Norskarna lämnat efter freden. De rustar med enkla medel upp de stugor som finns på ön och bosätter sig där. Med hjälp av fisket och lite husdjur som de har med sig till ön så får de ett friare liv. Fogden och hans män slipper de inte helt, men de besöker bara ön två gånger om året, och det görs upp om vilka åtaganden de måste göra för att få fortsätta sin egentligen olovliga bosättning på ön.
Vet inte om jag kommer att läsa fler böcker i denna serie, men jag vet att den var mycket populär då den kom ut, kanske mest här i Västsverige förstås. Ernst Lundberg kom ut med en bok om året fram till några år in på 80-talet.