söndag 23 april 2017

Minns mig som en ängel


Minns mig som en ängel av Kristina Appelqvist (2014) är första boken med Helena Waller Litteraturforskare på Västgöta universitet som huvudkaraktär.
Det finns redan två delar till med henne som huvudperson. Kristina hade ju tidigare Rektorn för (det fiktiva) universitetet  som huvudperson i en serie om fyra böcker. Det var ingen jätteskillnad (som tur var) med denna förändring, utan Kristina håller sig till samma typ av deckare, och jag gillar dem och det är klart att det är ett stort plus för mig att det utspelar sig i en bygd som jag känner till ganska bra. I Minns mig som en Ängel, har hon på ett bra sätt fått med Nobelpriset i Litteratur, Karin Blixen samt om ett dilemma för en talskrivare i handlingen. Det är nämligen så att Helena Waller inte bara är litteraturforskare utan även har en bisyssla som talskrivare. Kristina knyter ihop det till en historia där spänningen hela tiden stegras. I slutet av pocketupplagan som jag läst skriver hon om att hon satt med tre spretiga idéer som hon ville baka in i en och samma intrig och att det inte var uppenbart hur det skulle gå till, hon lyckas helt klart göra det bra.
Helena Waller sitter med i ett sällskap som har möte på Bjertorps slott för att utse vilken författare som ska få det litteraturpris som sällskapet har tillsatts för att dela ut. Första dagen avslutas med trevlig samvaro och biljardspel, men morgonen därpå är det en av ledamöterna som saknas, hon hittas senare död och hon har dött på ett mycket märkligt sätt.
Jag funderade kring vem som kunde vara mördaren, men det var svårt att gissa och det är väl kanske just det som gör en deckare bra, när man inte lyckas med det. Som läsare får man lära sig lite om Karen Blixen. Jag har sett filmen om hennes liv, Mitt Afrika, men det var många år sen, så det kanske inte vore helt fel att göra det igen. 
Är faktiskt glad över att jag har fler böcker av Kristina olästa, och förhoppningsvis kommer det fler. 

onsdag 12 april 2017

Rödby - Puttgarden


Rödby-Puttgarden av Helle Helle (På svenska 2009) prisades av kritikerna till årets bästa roman när den kom ut i Danmark. Helle Helle är född  1965 och växte upp i Rödby. Hon fick också P-O Enqvists pris 2009. 

Från baksidetexten:
"Två systrar bor tillsammans i en lägenhet i Rödbyhamn och arbetar i parfymeriet på färjorna. Tine har fått en baby och Jane vill inte fortsätta studera i Köpenhamn utan kommer tillbaka. Män kommer och går i deras liv, precis som män gjorde hos systrarnas mor." 

Jag har tidigare läst Förestälningen om ett okomplicerat liv med en man av Helle Helle. Rödby - Puttgarden är ingen tjock roman, och det är ingen deckare även om det dör flera personer i handlingen. Det handlar om vardagen för systrarna Jane och Tine, det är Jane som berättar historien om henne och systerns liv. Jane börjar jobba på färjorna till Tyskland och vardagslivet för de båda beskrivs på ett mycket ingående sätt, men ändå avskalat. Kritikerna kallar det att Helle Helle skriver på ett Hemingwayskt sätt. Jag har bara läst lite av Hemingway på engelska i skolan, så jag har svårt att säga om jag tycker att det stämmer.
Det är många personnamn med i handlingen,det är vänner, arbetskamrater osv jag kan tycka att det är lite svårt att hålla reda på vem som är vem, men egentligen är det inte så nödvändigt att hålla ordning på dessa bifigurer. Vi får också i ett av kapitlen  läsa om systrarnas mor och hur systrarnas förhållande var till henne. 
När jag skrev om Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man, skrev jag att första kapitlet borde varit sist och att jag funderade på innehållet i det kapitlet under hela min läsning av romanen. I Rödby-Puttgarden känns slutmeningen som ett frågetecken och fritt att tolka, och nu undrar jag igen om Helle Helle skriver på ett sådant sätt som gör läsaren fundersam även i andra av sina romaner. Jag har visserligen läst böcker av andra författare där de sista raderna kan få hela handlingen att omkullkastas, så det är inte helt ovanligt. Jag gillar Helles Helles sätt att skriva och att läsa om handlingen i den så typiska Danska miljön, och hennes senast utgivna roman med titeln Om du vill, är jag riktigt nyfiken på. 
  

söndag 9 april 2017

Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian

Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexie (på svenska 2008) är en ungdomsbok som enligt baksidetexten är hysteriskt rolig och hjärtskärande sorglig. Sherman Alexie är författare och ståupp-komiker och berättelsen bygger på hans egna upplevelser.
Mer från baksidetexten:
"Junior är den nördigaste indianen i hela Spokanereservatet. Han läspar,  stammar och är född med vattenskalle sitter mest hemma ochritar serier.
Av sin lärare får han  rådet att ta sig från reservatet så fort han  kan. Det enda man lär sig där är hur man ger upp. Trots att alla, även Juniors bästa vän, ser honom som en förädare, lyder han rådet och börjar på en helvit medelklass- skola 22 miles bort. de enda indianerna där är han själv och skolans maskot"

 Jag noterade titeln som en "intressant att läsa bok" redan när den kom ut, men den kom inte i min hand förän nu. 
Sherman Alexie kan verkligen formulera sig så det tragiska blir roligt,nästan i alla fall. Jag är inte så påläst om Indianernas villkor och om reservaten, så på det sättet var det som jag trott, en intressant bok. Kanske finns det andra böcker som tar upp indianernas villkor i reservaten, får nog kolla upp det. 
Det är alltid intressant med böcker om ursprungsbefolkning och om det sätt de lever på, och om  hur de har hanterats av majoritetsbefolkning både långt tillbaka och i nutid. Ja ursprungsbefolkningen har förstås en gång varit majoritetsbefolkning på en viss plats.

Boken, är rikt illustrerad med författarens teckningar en del i serieform, det gör att den lättare  tilltalar den målgrupp unga läsare som den är tänkt för. Här är ett exempel ur boken, en teckning  av Juniors mormor som visar hur hon brukar klä sig och vilka föremål som betyder mycket för henne.

söndag 2 april 2017

Internationella Barnboksdagen

Att Världsbokdagen infaller i april det visste jag, närmare bestämt är det den 23:e april som boken firas med en egen dag. Att det idag den 2:a april är Internationella barnboksdagen har jag inte vetat om föränn idag, när jag i mitt facebookflöde ser att det är idag som barnboken firas. Världsbokdagen skrivs det om på Wikipedia men inte om Internationella barnboksdagen, mer än att den finns under rubriken temadagar.
Förlagen och bokhandlare hakar i alla fall på denna dag, och jag gör det nu genom att blogga om det. Kanske det blir en dag som kommer att uppmärksammas mer framöver.
Jag har ett personligt tema med en person som jag läser lite extra om och av under året. I år är det Elsa Beskow som är denna person. Hittills har jag inte läst något särskilt om henne i år, men hon finns med i min läsplanering redan nu i april. Jag har däremot läst om Ingrid Vang Nyman i boken med hennes namn som titel av Lena Törnqvist, samt att jag håller på att läsa Vår Pippi vår Vang, som är en antologi skriven av flera illustratörer. I den är det mycket bilder.
Det blir lite upprepning att läsa båda dessa böcker så i den senare blir det mer läsning av det som känns nytt. Ingrid Vang Nyman föddes för 100 år sedan i år, därav har hon uppmärksammats en del.
När det gäller övrig läsning kommer jag nog att läsa lite mer ungdomsböcker och böcker för unga vuxna i år än just barnböcker.Men ibland går jag till biblioteket (som har Meröppet på min ort)och bläddrar i bilderböcker.
Kanske jag firar dagen med att läsa någon Elsa Beskowsaga. 

Visste Du att det är barnboksdagen idag ? och hur firar du den i så fall?

fredag 31 mars 2017

Sillbaronen


Sillbaronen av Anna Ihrén (2017) är den tredje delen av serien Morden på Smögen och om jag förstått Anna rätt så är det den sista delen om poliserna Dennis Wilhelmsson och Sandra Haraldsson. Det är inte en deckare i rasande fart, det är ett lugnare tempo i denna del, i jämförelse med del 2 i serien, Isfiskaren, där det åtminstone i slutet var riktigt rafflande.
Det är sommar på Smögen och på polisstationen i Kungshamn har man har tagit in Nathalie Colette från Coldcase-gruppen  i Göteborg som sommarvikarie, hon får det inte lätt att samarbeta med framförallt Sandra. 

"Smögens store sillbarons sonson, har hittats död i den nyligen renoverade lotsutkiken. Självmordet förbryllar Nathalie och Sandra som är först på plats. Bara en vecka tidigare har den döde, Charles Blake leende intervjuats i hur han ska förvalta den stora förmögenhet han ärvt efter sin far som just gått bort. Är det trots allt ett självmord och varför har han i så fall valt att avsluta sitt liv?och vad pågår egentligen i det gamla köpmanshuset på Smögenbryggan där familjen Blake lever ett isolerat liv utan knappt någon kontakt med omvärlden."

Frågorna hopar sig och ett konstigt dödsfall till samt ett försvinnande sker tätt därpå.
Dennis Wilhelmsson åker tillsammans med en kompis/släkting till London för att gå på en Beachboys konsert, samtidigt passar han på att göra lite efterforskningar i fallet. 
Precis som i de andra delarna i serien, Strandsittaren och Isfiskaren så finns det i Sillbaronen en kort parallellhandling som utspelar sig längre bak i tiden och denna gång känns den rätt, då det handlar om hur den Store Sillbaronen James Blake kom från England till Bohuslän och Smögen år 1880. Där började han bygga upp sin förmögenhet med två tomma händer.
James Blakes ättlingar lever ett isolerat och traditionellt gammaldags liv mitt på Smögen med en Engelsktalande Butler och en hushållerska. Lite kittlande på något sätt att det skulle vara så vår tid. 
Det här var inte den av de tre i serien jag tyckt bäst om, men det  var rätt lätt att komma in i handlingen när man läst de andra två. 
Det ska bli spännande att följa Annas författarskap då jag har läst att hon börjat skriva på en ny serie, där handlingen kommer att utspela sig på helt andra orter.
 I slutet av boken berättar Anna om varför Beachboys betyder så mycket för henne och där finns även en intervju på engelska som hon gjorde i samband med att hon själv var på konserten i London, den konsert som Dennis Wilhelmsson var på i boken.

söndag 19 mars 2017

Sommarbarn



Sommarbarn  (2007) av Katerina Janouch  är en självbiografisk roman. En berättelse om att växa upp i Prag och sedan som 10-åring följa med sin familj på flykt till Köpenhamn och senare flytta till Stockholm. 

Från baksidetexten:

"Prag på sextiotalet är en levande, myllrande stad. Här växer Katia upp i en kärleksfull familj med många vänner. Dagarna fylls av lekar och de oändliga somrarna tillbringas på landet hos en älskad farmor. Livet är ljust o sorglöst. Men tillvaron förändras när Sovjetmakten intar landet 1968. Katias pappa kämpar mot den nya regimen och tillvaron blir otrygg, med säkerhetspoliser och
avlyssnade telefoner. Livet blir mörkt och allvarligt.Tjeckoslovakien blir ett land där de inte längre är välkomna. Familjen tvingas lämna sitt land."

Jag tycker om att läsa självbiografier och självbiografiska romaner så när jag såg den här boken så tänkte jag varför inte läsa den, jag vet så lite om Katerina Janouch, har inte tidigare läst något av henne. Men jag har följt med i nyheterna om hennes uttalande i sitt gamla hemlands television och kritiken hon fått ta efter det. Personligen tycker jag inte om när en författares bok/böcker rensas ut från en bokhandels hyllor, oavsett varför. Sverige är ett land med yttrandefrihet och inte ett land med bokbål, som jag tycker detta påminner om. Hennes far fick ju fly från ett land där han inte fick tycka och yttra vad som helst.
Hur som helst så tyckte jag om Sommarbarn, Katerine Janouch skriver fängslande och går på djupet hur hon som barn och tonåring såg på livet, på sin barndom i Prag och på flykten och om att växa upp som invandrare från öst under 70-talet i Sverige. Familjen hade Danmark och Köpenhamn som mål och där kom de att bo fint nära havet och  Katia gick i en internationell skola. Hon trivdes där, och blev sen besviken på föräldrarna som valde att efter ett år flytta till en Stockholmsförort. Den kommunala skolan i Sverige var mycket mer auktoritär än den i Köpenhamn. Den svenska skolan påminde mer om den i Tjeckoslovakien. De svenska barnen var inte van vid "utlänningar" och hon blev ett mobboffer. Intressant är det att läsa om hur socialnämnden i den kommun de flyttat till hjälpte dem med pengar och att köpa kläder, trots att de egentligen inte behövde det då båda föräldrarna hade bra inkomst. Katia fick också möjligheten att komma till en familj på landet som sommarbarn, trots att föräldrarna var lite oroliga att släppa iväg sin dotter att bo hos en helt okänd familj en hel sommar så  lät de henne göra det i tacksamhet för erbjudandet.
När hon var hos sommarfamiljen kände hon verkligen att hon var annorlunda än den helsvenska flickan i sommarfamiljen. Så här skriver hon om sina tankar där:

"Jag ville bli svensk, med allt vad det innebar, jag ville vara blond, lika blond som vetefälten, jag ville ha blå ögon, jag ville ha en mamma som kunde göra dajm, en mamma som kunde prata med mina svenska vänner på deras eget språk, jag ville inte ha en pappa som fick asyl, jag ville inte ha något med politik att göra."

I den pocketupplagan som jag läste så har Katerina skrivit ett rätt långt efterord, där hon utgår från fotot på framsidan av boken.

"Den lilla flickan i blåvitrandig klänning är jag och när jag håller min nya bok i  handen är det hon som tittar på mig från omslaget. Sommarbarn handlar om henne som var jag, om hur det är när barndomens oskuldsfulla lycka slås i spillror, om hur det känns att förlora ett land och att kämpa för att skaffa sig en ny identitet i ett annat. " 

Katerine skriver också att hon grips av skuldkänslor. "skulle barnet som var jag velat bli utlämnad i en roman? Hade mitt lilla barnjag velat att jag i vuxenform avslöjade all längtan och sorg, så att hela svenska folket ska kunna läsa det i en bok? Ärligt talat jag vet inte."
Jag tycker det är en intressant frågeställning och förstår faktiskt känslan som ligger i den frågan.

måndag 13 mars 2017

Källkritikens dag



Det lär vara Källkritikens dag i dag, i alla fall enligt Metro som tidigt  började med sin Viralgranskaren. Hela fyra sidor i dagens tidning ägnas det åt att skriva om fakta och Källkritik. Det är helt klart jätteviktigt och även jag som så många andra har fått upp ögonen för att man ska tänka sig för innan man delar på Facebook, och även fundera på om  det man läser i tidningar och på nätsidor är sannolikt att det är sant eller inte. Till och med Bamse har lär barnen att vara källkritiska.
I min bokhylla har jag tre böcker av Bengt af Klintberg som handlar om myter som spridit sig.Titlarna är Råttan i Pizzan, Den stulna njuren och Glitterspray. De skrevs långt innan internet och Facebook.  Så egentligen är det inte så konstigt att historier och myter blir en del av internet då det tidigare spreds mun till mun. Dessa böcker går att köpa på Bokbörsen och det är en rätt rolig läsning. Visserligen har nu den falska faktan även spridit sig till  politik med mera, med s.k falska nyheter som också delas mycket. Detta gör att det blir än mer viktigt  att lära ut hur man faktagranskar inte bara för barn o skolelever utan för alla.
Men också många av de myter som Bengt af Klintberg skriver om i dessa böcker har någon gång varit en nyhet i en tidning.